Om Fredrik

Jag är uppvuxen i Bredbyn, ett samhälle som ligger 42 km nordväst om Örnsköldsvik. Idrott har alltid varit ett stort intresse för mig och till en början handlade det om fotboll, hockey och skidåkning. Det fortsatte så fram till 13 års ålder då det blev svårt att kombinera två vintersporter. Hockeyn fick då ge vika för skidåkningen. När jag sedan hade gått ut grundskolan och det var dags att söka gymnasium så var det skidgymnasiet i Sollefteå som hägrade, och då fick även fotbollen ge vika. 
 
Säsongen innan gymnasiet gjorde jag mina första skidskyttetävlingar. Att jag kom i kontakt med skidskytte berodde på att det byggdes en skjutvall hemma i Bredbyn samt att det i klubben fanns några äldre åkare som börjat. Redan som liten hade jag följt med pappa på älgjakt och på så sätt blivit intresserad av skytte och då min styrka i skidåkningen var skate så blev den kombinationen perfekt. Jag nådde snabbt bra resultat vilket gjorde valet mellan längdskidåkning och skidskytte ganska enkelt. 
 
Jag gick 3 år på skidskyttegymnasiet i Sollefteå och det var väl egentligen där och då som min elitsatsning började. Utvecklingen gick väldigt snabbt och jag fick chansen att vara med i junior-VM redan som 17-åring. Som längdskidåkare kunde jag också konkurera med de bästa i min ålder. Jag tog bl.a. två JSM silver och deltog i ungdoms-OS under dessa år. 
 
Våren 2008 tog Staffan Eklund ut mig i landslaget och jag fick under den säsongen göra mina första världscuptävlingar. Säsongen efter fick jag vara med i de Olympiska spelen i Vancouver och där var jag del i det svenska stafettlaget som blev 4:a. Utvecklingen i den totala världscupen har varit tydlig från säsongen 08/09 till 10/11: 81, 44 och 23. Säsongen 2011/12 slutade jag på en niondeplats i totala världscupen, jag tog min första världscupseger då jag vann sprintloppet i Antholz och erövrade min första VM-medalj med brons i masstarten i Ruhpolding. 2012/13 tog jag ytterligare ett par kliv i totala världscupen och blev till slut sjua. Jag fyllde även på med ännu ett VM-brons som den här gången bärgades i distansloppet. OS-säsongen 2013/14 nådde jag redan i första världscupen i Östersund en 2:a plats i sprinten. Under säsongen firade vi även framgångar med stafettlaget och tog bl.a. två 2:a platser i världscupen. OS i Sochi, blev dock inte vad jag hoppats på men åtminstone ett bevis på att jag tagit stora steg från OS i Vancouver. De bästa prestationerna i Sochi var en 6:e plats i masstarten och att jag hade bästa åktid på jaktstarten. Förra säsongen började också bra med min längdseger i Bruksvallarna. Jag valde också att ta ett nytt grepp om mitt skytte där belöningen i och för sig blev VC:n bästa träffprocent men det blev inte någon riktig fullträff tillsammans med åkningen.

Säsongen 2017/18 blev någon väldigt speciellt. Dels att vi fick fira stora famgångar med stafettlaget i världscupen men famförallt så var OS i PyongChang en famgångssaga. Där fick vi som lag uppleva ett riktigt medaljregn. 4 medaljer totalt och för min del stafettguldet som höjdpunkt. Det var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse. Jag har vunnit ett OS-guld!

Nu ser jag fram emot en ny säsong. Den innehåller massa spännande världscuper men framför allt ett VM på hemmaplan. Östersund står som värd och det är det jag drömmer om just nu!