Sitter just nu på ett plan som ska ta mig tillbaka till ruhpolding igen, dags för träningsläger! Jag är tacksam för att jag just sitter här nu på väg till Tyskland, för i fredags var det nära ögat bokstavligen att jag inte haft mitt öga kvar. Jag och Emil skulle nämligen hålla på att bygga på vår altan här hemma då olyckan var framme. Det som hände var att jag skulle försöka få ner en ås på sin plats där utrymmet var lite väl trångt, för att göra plats för åsen så använde jag mig av en kofot för att kila ner den. När jag bänder till med kofoten så slinter jag och får då änden av kofoten rätt upp under högra ögat, smack! Jag känner direkt att det där inte tog bra, jag vet fortfarande inte om det tog i ögat eller inte men inser snabbt att ögat klarat sig. Det som händer sedan är att jag går in för att kolla hur läget ser ut inne på toaletten, väl där inne svimmar jag av och blir väldigt groggy. Vi tar beslutet rätt snabbt att vi borde åka in på akuten för att kolla upp såret om det behöver sys. Väl ute i bilen så svimmar jag av ännu en gång och känner mig väldigt yr, då ringer min fru efter en ambulans då allt känns väldigt olustigt. Måste ha varit en rejäl smäll från kofoten! Ambulansen kommer efter en stund och konstaterar att såret behöver sys men att förmodligen inget var sönder så jag fick åka in med dom till akuten. Det blev tillsut 3 stygn och ett blåöga till följd av denna händelse och en uppjagad fru! Jag kan konstatera att jag verkligen hade turen på min sida att träffen tog under ögat och inte i ögat! Då hade jag nog inte suttit på väg till ännu ett läger tillsammans med laget. Så jag är tacksam!
